Innehåller annonslänkar
Jag har läst Joyce Carol Oates senaste bok, Barnvakten. På framsidan står det att Barnvakten är en spökhistoria utan spöken. Det var en bra beskrivning tycker jag. Hela berättelsen är kuslig och skrämmande. Nästan så jag höll andan ibland. Djupt och fint berättad. Den bästa JCO skrivit på många år, enligt mig.
Detroit, 1977. I tidningarna kretsar nyheterna kring en bestialisk seriemördare kallad Barnvakten. Hannah, hustru till en framgångsrik affärsman, bor i en av stadens välbärgade förorter och kan inte sluta oroa sig för att Barnvakten ska ta hennes egna barn. Samtidigt inleder hon en affär med en karismatisk främling, och rusig av känslan "jag har en älskare!" låter hon sig dras in i relationen och släpper snart all kontroll.
I Hannas närhet finns också Mikey, som är insnärjd i affärer med en man med ett mörkt förflutet. Alltmedan fler bortföranden och mord chockar stadens invånare korsas dessa individers vägar på häpnadsväckande och oväntade sätt.
Hannah är en osäker och ensam hemmafru i USA:s sjuttiotal. Hon bestämmer sig i förväg vad andra tycker om henne, elaka och paranoida saker som hon själv hittar på och som inte är sanna. Hon blir ledsen i onödan. Hon känner sig osäker inför Ismelda, den filippinska hushållerskan som ibland har svårt att förstå engelska så Hannah pratar omsorgsfullt för att hon inte ska missförstå. Ändå gör Ismelda henne osäker. Hannah känner sig som en sämre mor i hennes närvaro.
Hannah känner sig helt osynlig inför sin man, under märkeskläderna är hon ett ängsligt spöke, hemmafrun mot den viktiga affärsmannen. Han kommer sällan hem till middag och är ofta bortrest under helgerna. När hon blir uppvaktad, får uppmärksamhet av en annan man i bokens första meningar, krävs det inte så mycket för att hon ska känna sig sedd: "Därför att han hade rört vid henne. Bara vid hennes handled." Hon kastar sig in i ett spännande äventyr, och tar det hon får. Det blir en virvlande snurr av konstiga händelser, trovärdigt berättat.
Som barn var Hannah skräckslagen för att sova: "det skräckinjagande i den förlamning som sömnen innebär, som gör en hjälplös, oförmögen att fly om någon kommer in i ens rum på natten". Är det skojarpappa, som står på hennes tröskel och tittar?
Hon får inte gråta när hon är liten, "tårarna väller upp Hannahs ögon, tårarna trillar nedför hennes kinder, exakt på det sätt som är förbjudet", "tårar löser ingenting, men får dig att se jävligt ful ut."
Hennes mamma försöker göra henne till något hon inte är, och till slut blir, "försök för guds skull att le åtminstone. Ett leende kan göra underverk för ett alldagligt ansikte som ditt."
Det enda jag inte tycker jättemycket om med den här boken är alla kursiveringarna, som är något JCO verkar gilla att använda i de senaste böckerna. De stör mig i läsandet, det kan vara effektfullt men här är de för många, och används på olika sätt. Både som att visa någon annans tankar: Det är ett misstag, sötnos! Att springa ifrån pappa. Det är inte ett misstag du vill göra, sötnos. Förstår du?
Men också helt mitt i meningar: "Det handlade inte om kvävning." Där förstår jag inte alltid syftet.
Men sammanfattat, läs den!
Kommer flera nya mysiga pocketböcker nu i september. De här vill jag läsa:
Mélanie växer upp med realityserien Loft Story, och upphör aldrig att drömma om att bli känd. Själv får hon några minuter i rampljuset i en liknande serie, vilket slutar i ett magplask när hon röstas ut. Nu är hon gift tvåbarnsmamma i förorten.
Hon startar en Youtubekanal om familjen och barnen, där hon delar med sig av vardagslivet. Snart har hon miljontals följare som gillar och kommenterar, och kan göra allt fler kommersiella samarbeten. Barnen blir kända och försörjer familjen.
En dag försvinner hennes sexåriga dotter Kimmy när hon leker kurragömma. Har hon blivit kidnappad? Hur högt har priset blivit för familjen?
Delphine de Vigan lyfter skickligt frågan om hur långt vi är beredda att gå, och vilka vi är beredda att offra, för att nå våra drömmar. Hon har aldrig skyggat för svåra ämnen och här tar hon sig an ett av våra mest aktuella.
Délphine de Vigan är en av Frankrikes stora författare, två av hennes böcker har filmatiserats av Roman Polanski, en av dem är "Baserad på en sann historia". Boken är mycket bra, precis som flera av hennes böcker. Läs mer om henne på förlagets hemsida, Sekwa.
1901 uppdagades det att ordet deja saknades i Oxfords engelska ordbok. Det här är berättelsen om flickan som stal det.
Esme växer upp i ordens magiska värld. Moderlös och obotligt nyfiken tillbringar hon sin barndom i Skriptoriet, ett trädgårdsskjul där hennes far och en skara hängivna lexikografer samlar ord till Oxfords allra första ordbok.
Esme får varken synas eller höras och gömmer sig därför under sorteringsbordet. En dag singlar en papperslapp med ordet deja ned. Det är det första av många ord som Esme sparar. De kommande åren fortsätter hon samla på lappar som männen i Skriptoriet slarvar bort, kastar eller glömmer. Dessa ord blir hennes främsta redskap för att förstå sin omvärld.
Med tiden inser Esme att en del uttryck värderas högre än andra – och att ord och betydelser med kopplingar till kvinnors liv ofta förbises. I hemlighet börjar hon arbetet med att sammanställa en egen ordbok: De förlorade ordens bok.
Pip Williams debutroman utspelar sig under en tid då kvinnorörelser var på frammarsch och ett världskrig i antågande. Det är en underbar, poetisk och tankeväckande hyllning till ord och språkets förmåga att forma vår värld.
En bok om ord! Varför skulle man inte vilja läsa den, tänker jag.
En gång levde Lilian Oxenborn ett liv i sus och dus. Exotiska resor, överdådiga middagar och en garderob bestående av drömkreationer från de stora modehusen. Nu är Lilian sedan länge pensionerad och förutom besöken på gymmet och engagemanget i kvällskursen för nyanlända händer det inte så mycket.
Men så stöter hon på chefredaktören Vera Claesson och plötsligt tar vardagen fart. Vera, som tampas med besparingar, rationaliseringar och odrägliga konsulter på tidningsredaktionen, vägrar bli överkörd och behöver all hjälp hon kan få. Hon finner i Lilian en osannolik vapendragare och snart har hon även den uppsagda vd-sekreteraren Sally på sin sida. Olikheter och generationsklyftor till trots enas den oväntade trion i kampen för tidningens framtid.
Tv-reportern Sophia har satsat allt på karriären. När tjänsten som utrikeskorrespondent i Kairo blir vakant vet hon att jobbet är hennes. Nyskild och fast besluten om att lämna gråa Stockholm bakom sig hyr hon ut sin lägenhet innan hon ens är säker på att hon fått arbetet.
Inför drygt en miljon tittare i direktsänd tv tvingas hon hantera beskedet att drömjobbet gått till en kollega. Strax därefter dör Sophias älskade mormor och det visar sig att hon lämnat efter sig en förfallen bar i Paris. Motvilligt åker Sophia dit för att snabbt sälja baren.
På plats möter hon en rad personer som tvingar henne att ifrågasätta sina livsval och drömmar. Vad vill hon egentligen med sitt liv och för vems skull? Den gamle mannen Louis, som sköter om baren, beter sig märkligt och tycks veta mer om mormoderns förflutna än han erkänner. Och den strikta advokaten Tristan, som ska hjälpa Sophia att sälja baren, är han bara arrogant och dryg eller döljer sig något mer under ytan?
Andrea har gjort slut med Lars-Leo och sagt upp sig från sitt jobb som bibliotekarie. Hennes hemlighet är avslöjad och sonen Frans har stuckit för att leta efter den han tror är hans pappa. Andrea bryter ihop, tar bilen och kör. När hon står i köket i Schweiz, hemma hos mannen hon varit hopplöst förälskad i under tjugo år, upptäcker hon att han är tråkig, inte alls den hon drömt om. Dessutom är hon gravid med Lars-Leo, som hon stött bort för det blev alldeles för mycket känslor, för snabbt. Nu säger han att han älskar henne och vill att de ska bila till Valpolicella.
Merde! Andrea måste berätta sanningen för Frans, men vad händer om han vill ha kontakt med sin pappa? Mannen Andrea flydde från som gravid nittonåring. Och hur ska Andrea våga lita på Lars-Leo? Är det nu hon ska söka till flygledarutbildningen? Andrea gör som vanligt när hon är osäker. Hon tänker tillbaka, ältar skammen hon burit på i tjugo år. Sen gör hon listor, skriver dagbok och sorterar kryddor i bokstavsordning.
Valpolicellavår är en varm relationsroman om ambivalens, skam och att våga, en fristående fortsättning på Zinfandelsommar (2021).
Haruki Murakami har skrivit en ny roman, den första på sex år. Men den verkar inte komma på engelska eller svenska i höst. Så jag får se fram emot de här istället:
”Som de efteråt skulle lära mig på ungdomsvårdsanstalten fanns det antagligen många anledningar till att jag sensommaren 1992 bestämde mig för att bränna ner min mammas hus.”
Somerset, England, 1992. Trettonåriga Iris lever ensam med sin mamma i ett hus som de kanske äger. Samhället präglas av lågkonjunktur, arbetslöshet och oro på gatorna. I Iris värld är orosmolnen mer diffusa. Vilka av sin mammas berättelser om sitt förflutna ska hon tro på? Vem var egentligen hennes pappa? Och vad vill mannen som plötsligt dyker upp under blåregnet och ställer frågor om huset? Det blir en sommar där barndomen tar slut.
Glasgow, Skottland, 1998. Iris är nitton och lever för dagen i kretsarna kring konsthögskolan. På en nyårsfest träffar hon musikern Rupert. De bildar ett band som tar Glasgow med storm, men när behovet av pengar blir akut hotas Iris nyfunna trygghet.
Det är vinter. Barbara återvänder till Jylland med sitt nyfödda barn för att tillbringa tid med sin mamma och syster. Medan läkarna kämpar för att väcka fadern som genomgått en stor hjärtoperation skärskådar hon familjens historia, systrarnas nära band och konflikter, föräldrarnas förverkligande av ett liv i samklang med naturen. Drömmarna och det som blev av dem.
"Allt detta kunde du fått" skildrar en familj och tiden som rinner genom den. Det är också en roman om att vara dotter, syster och mamma på 1980- och 2020-talen.
I Skellefteå vaknar Ewa och öppnar rastlöst apparna. På andra sidan jorden i västra USA vandrar hennes hjärta, dottern Matilda, dit fötterna tar henne. Dagarna kommer och går, kickarna och relationerna avlöser varandra. Äventyret väntar i nästa möte, i nästa flaska vin, och bakom sig har hon lämnat det trygga livet hemma i Västerbotten. Lämnat Ewa. När Matilda slutar svara i telefon driver den nya ensamheten Ewa ut i sommarnatten, där hon blir en annan, någon som vågar.
I skuggan av Klippiga bergen börjar Tyler ännu ett skift på det nedgångna motell som blivit hans värld. Varje kväll är densamma, tills han möter henne – Matilda. Tillsammans ger de sig ut på vägarna, mot Los Angeles, drömmarnas stad. Det blir en resa som ekar hela vägen över Atlanten och till den bleka svenska sommaren där Ewa befinner sig.
"Förinta världen ikväll" är en roman om en mamma och en dotter, om längtan efter bekräftelse och kärlek, och om att våga leva det liv man drömmer om.