Boktips! Benvittring av Johan Theorin
Jag har läst Benvittring av Johan Theorin. En riktigt bra deckare i Ölandsserien som var svår att släppa. Ville inte sluta läsa.
Den första boken i Ölandsserien var Skumtimmen, som kom 2007. Den handlar om sjökaptenen Gerlof Davidsson. Nej, han är ju inte sjökapten "på riktigt", eftersom han inte är formellt utbildad. Som i en av de roliga dialogerna med en av de andra boende på samma äldreboende som Gerlof, officeren Karl-Gustav Rask:
"Alltså var ni ingalunda kapten", avbröt han. "Då vet vi det. Mig kan ni kalla major Rask om ni vill, men jag kommer att kalla er herr Davidsson. Jag hoppas att det går bra."
Jepp. Viktigt med titlarna bland de äldre herrarna på äldreboendet. Det är dessa dialoger som gör att man verkligen kommer nära karaktärerna.
Skumtimmen utsågs 2007 till årets bästa kriminalroman och är översatt till över 20 språk. Förra året, nästan 15 år senare kom alltså den femte delen i serien, Benvittring, och finns nu i pocket (och var också nominerad till bästa svenska deckare 2021 men vann ej, det gjorde Åsa Larsson med Fädernas missgärningar).
Om man har läst de tidigare böckerna av Johan Theorin, som också utspelar sig på Öland, så känner man igen sig. Både i själva landskapet och i språket. Stilen är samma. Jag tycker författaren är duktig på att få fram sina karaktärer. Som genom dialogen med Rask till exempel. Men också hur han får fram personernas sätt att tänka. Som Gerlofs tankar om doktorn: "Broby kom från Stockholm från början, men Gerlof tyckte ändå om läkaren..." och på ett annat ställe, om kapten Pettersson på båten Greta: "Den som frågar är Gretas kapten, Pettersson, klädd i marinblå båtmössa med förgyllda ankare framtill, något Gerlof aldrig skulle ta på sig. Han föredrar en gammal yllemössa. Men bortsett från den lilla fåfängan är Pettersson en bra karl..."
Boken har två olika tidsspår och börjar 1939 med att en kvinna dränks. I bokens nutid, 2001 hittas en man död på stranden efter en klippras, efter att han lagt en blomkrans på stranden bredvid sig. Tilda och polisaspiranten Amor börjar utreda, och tidsspåren länkas samman.
Det enda jag skulle önskat mer av är att polisen Tilda fick en djupare karaktärsbeskrivning. Jag tycker inte man lär känna henne riktigt så bra som Gerlof. Även om båda två har egna berättarperspektiv så är Tilda lite suddig på något sätt. Hela temat mellan henne och sambon hänger lite löst? Men det kanske bara är jag... Hur som helst en bra deckare. Och över 400 sidor, det gillar jag. Spännande hela vägen dessutom.
Comments