Boktips! Manhattan Beach av Jennifer Egan
Uppdaterat: 21 okt. 2022
Jag har läst Manhattan Beach av Jennifer Egan, Bonnier 2017. Tyckte väldigt mycket om den. Det är en riktigt bra berättad historia och handlar om Anna Kerrigan och hennes uppväxt i New York under tiden för andra världskriget. Anna vill vara till hjälp under kriget, men inte på något kontor utan hon drömmer om att bli dykare. Det passar sig såklart inte för en kvinna på den här tiden.
Jag läser alltid baksidestexten innan jag börjar läsa en bok. Alltid. När jag tänker efter tror jag inte att jag varit med om att baksidestexten avslöjat något om boken, men för denna tycker jag att den gör det. Om du blir sugen på att läsa boken är mitt tips att hoppa över baksidan.
Som lektör jobbar jag med Första Kapitel-analyser. Första kapitlet har stor betydelse för en bok. Och i Manhattan Beach är det riktigt bra gjort. Vi får träffa huvudkaraktären Anna Kerrigan som elvaåring när hon följer med sin pappa på ett affärsmöte hem till gangstern Dexter Styles. Allt med mötet är konstigt, hon är inte van att se sin pappa nervös. Anna möts av en helt annan värld än den hon är van vid. Styles dotter visar sin barnkammare, "ett rum endast avsett för lek", mycket konstigt för Anna, som bor i en liten lägenhet med sina föräldrar och handikappade syster. Hos Styles finns massor av leksaker, dockor, gunghäst och en elektrisk tågbana.
I första kapitlet lyckas författaren etablera huvudkaraktären, klasskillnaden mellan henne och familjen Styles, hon samlar kuponger från pappans cigarettpaket, men de räcker sällan till någon leksak, hon önskade att hon kunde köpa darttavlan, men tänk om pilarna träffade Lydia. Som läsare blir man nyfiken på vem Lydia är, och vad det konstiga mötet i det fina huset på Manhattan Beach ska ha för betydelse för berättelsen.
Språket är så himla fint. det känns som att varje mening är där av en anledning. Vilket den såklart är, men så här noggrant genomtänkt är det sällan man upplever. När Anna lär känna Nell, och de ska på bio: "det räckte med en enda blick på Nells gräddvita dekolletage i den oknäppta kappan för att hon skulle förstå att de inte skulle gå in." Så fint!
"Jag glömde nästan", sa hennes pappa. "Titta vad jag har här." Han tog upp en papperspåse ur överrocken och räckte den till Anna. Den var full av klarröda tomater; deras strama, jordiga lukt var den hon hade känt igen.
"Hur", sa hon förundrat, "på vintern?
"Mr Styles har en vän som odlar dem i ett litet hus av glas. Han visade det för mig. Vi kan väl överraska mamma?"
Comments