Boktips: Morgonstjärnan av Karl Ove Knausgård

Jag har precis läst ut Knausgårds bok Morgonstjärnan (Norstedts, 2020). En tjock pocket, 666 sidor, och liten text. Precis min stil, älskar tjocka böcker och liten text. Ja, sen får ju boken gärna vara bra också. Och det var den här.

Den är ganska annorlunda jämfört med till exempel Min kamp-serien, men också väldigt lik. samma fantastiska karaktärsbygge, samma vardagliga liv beskrivs, äktenskap i problem, nordisk miljöbeskrivning, och nästan inga tidsmarkörer. Berätttelsen skulle kunna utspela sig i princip när som helst.

Men i Morgonstjärnan händer märkliga saker, djur som beter sig som de inte brukar, människor börjar ifrågasätta Sin livssituation, det finns en oro att något hemskt är på väg att hända, och en dag syns en jättestjärna på himlen. Der blir lite magisk realism, jag tycker det påminner om Haruki Murakami.

Greppet att skildra nio personers liv i olika berättelser, i jag-perspektiv, är också precis som i Murakamis bok First person singular.

Karaktärerna kommer otroligt nära när jag läser Knausgård, deras ensamhet, funderingar om liv och om döden framför allt, kärlek och ifrågasättande om det vi inte förstår. Alla personerna har den här oron, att det händer något som de inte vet vad det är och de frågar sig om det beror på den nya stjärnan.

Nu när jag läst ut den vill jag börja om direkt. En mycket bra bok helt enkelt. Fast enkelt kan det inte ha varit att skriva den. I en intervju med Knausgård i Babel berättar han att han medan han skrev inte på något ställe visste mer än läsaren. Va? Jag fick lyssna flera gånger, men det var så han sa. Att han skrev rent intuitivt och gestaltade fram karaktärerna efterhand.

Han berättar också att hans brev hela boken under lockdown, när alla levde sitt eget liv i sin egen bubbla, men att vi alla hade något stort, hotfullt och overkligt där utanför som var gemensamt för alla. Precis som i boken med Morgonstjärnan.

I en artikel i tidningen Vi Läser för några år sen, när Knausgård just skickat manuset för Morgonstjärnan till förlaget, frågar intervjuaren honom om han kan säga något om den nya boken. Han svarar

såhär:

»Det är en roman med många berättarröster. Den är väldigt annorlunda jämfört med Min kamp, ren fiktion, alltså så mycket fiktion som en roman kan bli, tror jag. Men det kan gott hända att den är för dålig för att ges ut.«

Nejdu, bäste Karl Ove, det var den slett icke.

Babelavsnittet finns här. Boken finns här och här.