UV8B0195.jpg

EUFORI




Jag har läst Eufori av Elin Cullhed. Författaren har tidigare gett ut en roman för unga vuxna, Gudarna. Boken nominerades förra veckan till årets Augustpris och har fått finfina recensioner. Boken handlar om Sylvia Plath, men är en skönlitterär text och man uppmanas att inte läsa den som en biografi.




Sylvia Plath tar sitt liv endast 30 år gammal den 11 februari 1963. Två månader tidigare skriver hon, i boken, sju skäl att inte dö. Eufori handlar om Sylvia Plaths liv med den kände poeten Ted Hughes och deras två barn. De har flyttat från London ut på den engelska landsbygden. Sylvia, som är amerikanska, skriver ljugiga brev hem till sin mamma om sitt påhittade idylliska liv. I själva verket är hon djupt deprimerad, svartsjuk, med rätta; den kände poeten är otrogen när sonen bara är någon månad gammal (med Assia Wevill, som han får barn med och som några år senare gasade ihjäl både sig själv och deras dotter), avundsjuk på sin man, poeten, som lyckas sno åt sig både resor till London, men ännu värre, TID ATT SKRIVA. Det hon mest av allt vill, men inte kan, eftersom hon, som kvinna, ska ta hand om barnen. Hon är inte bara deprimerad. Ibland kan hon vara djupt lycklig över att få hålla på med hushållssysslor. Drömmer om att baka det perfekta formbrödet, den godaste sockerkakan, sticka något fint. Eller är det hennes vision av att förmå känna lycka över att sysselsätta sig med sådant? När hon väl gör det så längtar hon bara efter att dra sig undan och skriva.


Det gör ont i magen att läsa om hur hon letar i huvudet för ett "recept på gårdagen". Vad som gjort att hon känt sig lycklig. Vad hon gjort just den dagen som fått oron i huvudet att släppa.


Det var inget lätt äktenskap (finns såna?). Ted Hughes är känd poet, social, omtyckt, har "kvinnotycke". Han älskar publik och uppmärksamhet. Sylvia Plath når berömmelse för sin bok Glaskupan först efter sin död, den blir en modern klassiker för flera generationer. Fram till sitt självmord jagas hon av oro för att inte ha tid att skriva, att inte bli tagen på allvar. På en middag får Ted prata om poesi, med den unga grannflickan, medan hon får leka med barnen på golvet och få frågor om barn och matlagning.



Hennes räddning blir tanken. Att förmå sig att tänka att den här upplevelsen ska hon skriva om. Att tänka att hon kan skriva om de förnedrande och sorgliga händelserna blir en verklighetsflykt och en tröst.


Eufori var fantastiskt bra. Varenda mening kändes i magen.