Boktips: ny roman av Joyce Carol Oates

Inlägget innehåller annonslänkar

I måndags 14 mars släpptes en ny roman på svenska av Joyce Carol Oates med titeln: Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna. Boken är på 862 sidor.

J.C.O. som idag är 84 år, gav ut sin första roman 1963 och sen dess har hon publicerat 58 (!!!) (romaner enligt Wikipedia), en jäkla massa novellsamlingar, en bok om boxning, historisk roman om Marilyn Monroe ("Blonde") som nominerades till både National Book Award och Pulitzerpriset, skrivit noveller för The New Yorker, grundat den litterära tidskriften The Ontario Review, samtidigt med detta undervisade hon på Princeton. Ja och för att liksom inte slöa till så har hon också gett ut flera romaner under två olika pseudonymer, Rosamond Smith och Lauren Kelly. Dessa är mer psykologiska thrillers, men man känner definitivt igen J.C.O-stilen att skriva.

Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna.

Så här beskriver Akademibokhandeln den nya boken: Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna:

"Whitey McClaren är före detta borgmästare och en respekterad man i samhället där han bor. När han en dag stannar bilen för att hindra två poliser som brutalt misshandlar en man, slutar det med att han själv blir angripen. Den korta tid som återstår av hans liv tillbringar han på sjukhus, omgiven av sin hustru Jessalyn och de fem vuxna barnen.

I Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna. berättar Joyce Carol Oates historien om hur en familj prövas i svallvågorna av en tragedi, hur banden mellan familjemedlemmarna påverkas och hur var och en reagerar på sitt eget vis - mer eller mindre oväntat. Det här är en storslagen roman av en av vår tids största författare: en levande, inträngande och naken skildring av ras- och klassfrågor i dagens USA, om psykologiskt trauma, sorg, och att till slut gå vidare och bli hel igen."

Återkommande teman

J.C.O. skriver ofta om ras- och klassfrågor, psykologisk trauma och sorg. Hon skriver så att det känns. Mina favoriter är några av de äldre böckerna, "Fallen", om Niagarafallen som är skriven så att man ÄR på plats och hör och ser platsen.

"Dödgrävarens dotter", som handlar om en tysk-judisk familj som kommer till USA på 30-talet. Pappan får jobb som kyrkogårdsvaktmästare och dödgrävare, och familjen hånas och förföljs. Det slutar i en tragedi. Boken bygger delvis på Joyce Carol Oates farmors liv. Det var farmorn som gav JCO hennes första skrivmaskin, och som gav henne Alice i Underlandet - vilken hon säger är den bästa bok hon nånsin läst.

"Älskad, saknad", som inte är en så övergripande samhällsroman, utan mer en familjeskildring, om relationen mellan mamma och dotter. Om stämningar, feminism, den är personlig och sägs vara en hyllning till J.C.Os egen mamma som gick bort bara tre år innan "Älskad, saknad" gavs ut.

De nyare romanerna tycker jag ofta numera känns som om de borde gått genom några redigeringsrundor till. Jag kan tänka mig att denna senaste på över 800 sidor, kanske inte skulle mått dåligt av att kortas ner några hundra sidor. Men jag kommer ju ändå läsa den. Såklart.

Jag har träffat J.C.O. Eller träffat är kanske lite överdrivet, men i alla fall hälsat på, och fått en bok signerad. Det var på Louisiana litteraturfestival i augusti 2014 där hon pratade om sin senaste bok, Karthago. Alla svenska ex var slut så jag köpte en på danska för att få den signerad. Just den har jag däremot inte läst (på svenska däremot ja). Jaja. Det var mäktigt att träffa denna stora lilla (kort och smal) författarinna.

Dokumentärfilm

I september 2021 kom en dokumentärfilm (av Stig Björkman): "Joyce Carol Oates: A body in the service of mind". Rekommenderar verkligen.

Fler boknyheter i mars

Bland annat så har Augustin Erba och Silvia Avallone släppt nya böcker. Ser jag fram emot att lägga på läshögen! Läs mer om dem här!

PS: vill du få ett mail med boktips varje torsdag? Då ska du skriva upp dig HÄR! Dessutom får du de första 3 kapitlen av min feelgoodroman Zinfandelsommar GRATIS.