Fortsättningen på Zinfandelsommar!
Jag tar matchen mot storförlagen och ger ut även min nästa bok SJÄLV. Japp!
Den 8 september släpps Valpolicellavår! Nu kan du förhandsbeställa och få ditt/dina signerade ex på posten!
maila till: hej@cpublishing.se
Mattias Edvardssons nya spänningsroman heter "Lova mig tystnad". Boken som är helt ny, släpptes den 2 maj. "Lova mig tystnad" är del 4 i serien "Lundasviten" som också består av:
1. "En helt vanlig familj"
2. "Goda grannar"
3. "En familjetragedi"
"Lova mig tystnad" utspelar sig icke i Lund, men i Trellehulla, som vi säger på skånska (Trelleborg alltså). Det är en hel del skånska uttryck och skånsk miljö i berättelsen, man känner doften av hav och tång och ser de trelleborgska palmerna framför sig.
Boken handlar om två familjer. Fyra föräldrar, två döttrar och en son. Jari och Maria har lyckade karriärer och bor i det "finare" området i Trelleborg med sina döttrar, Isabella och Amanda. På andra sidan stan bor Sasho och Linda som båda jobbar på Ica och har stora förväntningar på sonen, Niko. När Amanda och Niko träffas förändras allt.
Boken berättas som ett hopp rakt in i vardagen (eh utom mordet). Familjepusslet, relationer, tjafs med tonårsbarn, den mörka skräcken av att inte veta vad de har för sig, hur och vilka gränser man ska sätta, att vara konsekventa och enade som föräldrar inför barnen, relationen till vänner, ytan, karriär och padelmatcher.
Berättelsen är smart, snyggt och trovärdigt berättad och utspelar sig i två tidslinjer, Före mordet och Efter mordet. Det gör att både karaktärerna och berättelsen får mer djup ju längre man läser. Och det är spännande in i det sista. LÄS!
Vill du fortsätta få tips på nya böcker och också hänga med mig när jag i oktober, på mitt egna förlag, ger ut min andra roman, Valpolicellavår? Skriv då upp dig HÄR, så får du dessutom de första tre kapitlen i min första feelgoodroman, Zinfandelsommar, direkt på mail.
Kycklingfärsbiffar med kokt potatis – min lunch vid datorn nu på min och mannens mysiga kontor i Lund. Snart dags att åka hem och mysa en stund i solen. Lyxa mig för att jag redigerat sju sidor i Valpolicellavår. Redigerat, alltså strukit onödiga ord, petat in detaljer, försökt lägga till mer känsla, men nog mest ta bort sånt som INTE känns. När jag satt här och skrev kom jag på nåt spännande. Jag tycker det är riktigt roligt att rensa bort. (Hmmm calle om du läser detta vet jag att du skulle protestera för jag kanske är lite slarvig och sprider saker runt mig, men ändå).
I mitt jobb som översättare från franska är det många franskheter som behöver försvinna… det är mycket ”sensuell” och ”förförisk”, och då jobbar jag ändå med biltexter… I min egen text, många onödiga småord, men också meningar, ja hela stycken, som jag ser och tänker, vad f-n tillför detta? Och hur tillfredsställande är det inte att rensa ogräs (på en väldigt begränsad yta i alla fall) och klippa ner elefantgräset på våren? Bara se allt rufset förvandlas till snyggt och ordentligt snaggat och liksom på gång!
Alltså allt handlar om att rensa bort onödigheter! Eller hur?
Jag håller på och skriva en bok, japp. Ändå lägger jag orimligt mycket tid på att läsa andras böcker OCH skriva om dem. Jag borde sälja mina egna istället. Särskilt eftersom jag bestämt mig för att var författare på heltid från juni till september! Rensa bort sånt som är onödigt just nu. Såklart är det mycket lättare för mig och inte alls så läskigt att skriva om andras böcker än mina egna… men nu är det slut på fegandet.
Vad allt detta skulle komma fram till, tack för att du har läst så här långt, är att jag kommer skriva mer om mina egna böcker och mindre om andras. Jag kommer inte sluta tipsa om böcker ojoj, har redan lång lista (nästa vecka skriver jag om Mattias Edvardssons nya Trellehulla-spänningsroman).
Hoppas du vill fortsätta följa mig och helst också kolla in min shop och kanske köpa en bok (så jag kanske kan vara författare juni till september med lite mindre ångest:).