Regmannen - en trädgårdsberättelse. En så mysig bok! Och SÅ bra berättad av Jonas Karlsson. Han skriver så bra att man blir helt avslappnad och glad! Måste direkt leta upp fler böcker av honom. Men - denna. "Regnmannen". En berättelse om rosor, regn, slumpen, att bli äldre och att bli lämnad ensam kvar.
Den äldre ensamme och motvilligt pensionerade regissören Ingmar vårdar alla rosor som hans fru drivit upp så fint. Det går sådär. Nyfikna grannar kommer med goda råd som han verkligen inte är intresserad av. Dessutom har han ont i knät, och ingen fattar hur de ska kunna hjälpa honom. Allra minst hans son, som är läkare, vilket inte gör saken bättre.
En dag hittar Ingmar en rostig gammal kran långt in i den övervuxna trädgården. Det är bevattningsförbud pga torkan och han måste gömma den gula trädgårdsslangen så att ingen ser vad han har för sig. Vattna får man ju inte. Kranen visar sig kunna öppna upp de mest oväntade händelser. Plötsligt går det ändå att prata med grannen.
Han är kanske inte så dum som han verkar.
Boken är både rolig och allvarlig. Mysig och berättad på ett jättefint sätt av Jonas Karlsson. I början kanske lite upprepande på sina ställen, men det gör ingenting. Man vill läsa vidare.
Så denna tycker jag verkligen du ska läsa. Helt perfekt att sträckläsa på stranden eller i trädgården medan man lyssnar på regnet. Nu vill jag köpa ännu fler rosor! Och fler böcker av Jonas Karlsson!
Här är omslaget till Zinfandelsommar. Som jag skrivit på i 6 eller är det 7? Kanske 8 år???
Det blev inte riktigt som jag tänkte (jag skulle ju bli utgiven på stora förlaget vad fan) men nu skiter jag i det och ger ut min bok själv.
Zinfandelsommar = 90-tal i Schweiz, Andrea har direkt efter gymnasiet börjat jobba på det fina hotellet vid Genèvesjön, inte en Skogaholmsmacka i sikte. Däremot nygrillad fisk, OST, baguetter, champagneluncher, snygga servitörer och spännande gäster.
Men det blir inte riktigt som Andrea tänker sig. 20 år senare är hon tillbaka i Sverige, hennes son ställer frågor om sin pappa. På jobbet på biblioteket får Andrea panik på folk som inte ställer tillbaka böckerna där de ska stå. På fritiden sorterar hon kryddor i bokstavsordning och försöker undvika Margots försök att få med henne ut och träffa folk. När bonden Lars-Leo dyker upp blir inget som hon tänkt sig, då heller.
Snart kommer du kunna förhandsboka ditt ex! Det vill du inte missa - mer info kommer snart.
Vad ska du läsa härnäst? Kanske någon av dessa 4 pocketfavoriter:
Markus Zusak: Boktjuven
Lydia Sandgren: Samlade verk
Tatiana de Rosnay: Colombes granne
Johanna Holmström: Själarnas Ö
Vi hörs nästa torsdag - jag tar ingen semester, är tillbaka varje vecka med boktips!
Ha en underbar midsommar!
Jag har läst "Lämna världen bakom dig", av Rumaan Alam. Boken har blivit riktigt uppskriven, kan man säga så? Jag menar att den fått mycket uppmärksamhet och fick mycket fin kritik i USA när den kom ut i höstas. Nominerad till National Book Award och hela faderuttan. Den ska bli Netflixfilm med Julia Roberts och Denzel Washington. Så - förväntningarna var ju ganska höga.
Boken handlar om en typisk New York-familj, mamma-pappa-barn-barn som åker från sin lägenhet i Brooklyn för att fira semester i hyrt lyxfinhus med pool på Long Island. Huset ligger långt utanför allt och det är tyst och lugnt. Sent på kvällen knackar det på dörren och ett äldre par presenterar sig som husets ägare. Ett elavbrott har slagit ut hela New York (utom semesterhuset - där finns det ström), det finns ingen mobiltäckning och den dystopiska känslan byggs snabbt upp.
Om man hade tagit hela New York i sina händer och plockat isär staden som ett legobygge, lagt ner bit för bit i en genomskinlig plastback, puff ner med alla Manhattans höghus, ner med Hamptons vita strandhus, i med några rosa randiga blusar från Ralph Lauren när vi ändå är igång, lägg till The New Yorker, olivolja från Eataly, hela jävla Lazard, Cobble Hill, några Manhattan-drinkar, ett gäng av New York Times Book Review, en sju åtta finansmänniskor... då hade det blivit boken. Det är ju inget fel på New York. Tvärtom - jag älskar New York. Men alla dessa referenser radas upp i boken, och det blir uttröttande, ett oändligt upprepande. Författaren har en hel del roliga formuleringar och liknelser, men även dessa blir man ganska mätt på, ganska snabbt.
Det är rörigt att hänga med i perspektivbytena. På ena raden får man hänga med i mammans tankar, på nästa rad dottern och nästa kan det vara Denzel Washington-kopian, huvudrollen som klurigt nog heter George Washington. Det är inte lätt att i så snabba vändningar följa med de olika karaktärerna.
Författaren ger många övertydliga förklaringar om karaktärernas hudfärg. Detta kunde han skrivit snyggare (om det måste vara med?) istället för rakt ut.
Något som också slog mig är om en trettonåring verkligen skulle sätta på en DVD (finns ingen internetuppkoppling - men ändå?) och en DVD med Vänner? Vet man ens vad Friends är om man är tretton?
För en gångs skull (nej, gäller även Harry Potter) kanske filmen kommer vara bättre än boken.