Ett deckartips mitt bland alla romaner jag skrivit om!
Jag har inte läst något av Mari Jungstedt tidigare, men så fick jag denna och fastnade. Innan molnen kommer är första delen i en Malagasvit. En ganska mysig liten deckare som dessutom utspelar sig i Malaga. Min favoritstad! För cirka tjugo år sen bodde vi ett år i utkanten av Malaga, i en gammal fiskeby som nu är en stadsdel i Malaga, Pedregalejo. Just i Pedregalejo utspelar sig faktiskt en del av handlingen i boken. Mysigt! Total igenkänning med alla små chiringuitos, de små (fast nu allt större) restaurangerna nere i sanden längs havet hela vägen från El Palo, via Pedregalejo och in till Malaga.
Boken handlar om svenska Lisa Hagel, spansklärare och tolk, som nyligen skilt sig efter tjugo års äktenskap. Hon köper ett litet hus, ett renoveringsobjekt i en liten by utanför Malaga och anmäler sig till en Flamencokurs. På kursen träffar hon polisen Hector. Parallellt mördas en svensk man, en känd åklagare som verkar ha haft lite diffusa business för sig.
I handlingen går också en tråd på Francotiden, vilket är aktuellt just nu med olika rättegångar i Spanien, utan att avslöja för mycket om vad det handlar om...
Lättläst deckare och kul att följa svenskan Lisas renovering av sitt spanska lilla stenhus!
Jaha. Vad har jag nu gjort? Sagt att jag ska skriva om skrivande. Som jag nästan inte vågar prata om. Men skriva är ju lättare. Många (snälla personer tack så mycket) frågar mig hur det går med nästa bok. När kommer uppföljaren på Zinfandelsommar?
Den skriver jag på, det gör jag. När jag inte översätter, som faktiskt är mitt jobb. Eller stickar. Som verkligen inte är mitt jobb. Eller bakar foccaccia. Gott. Eller kollar Netflix. Roligt. Och så måste jag ju se nya Game of Thrones. Måste ju veta vad som hände tvåhundra år innan. Det måste man ju. Och snart kommer ny säsong av Handmaid's tale. Kan inte missa. Och så alla nya böcker som bara råkar hoppa ner i mina varukorgar på internätet. Sen spelar jag lite padel. Sådär tre fyra gånger i veckan. Och joggar lite ibland. Så håller jag på. MEN. Sen kommer jag på att jag vill bli författare. Just do it. Hur svårt kan det va? Så ibland skriver jag också. Planen är att skriva ettusentrehundratjugo ord om dagen. 1320. Det är inte alls omöjligt. Egentligen.
Idag skrev jag det fyrtiofjärdetusende ordet på nya manuset! Yes. Målet är sextiotusen. Det är ganska lagom för en feelgood. Eller vilken genre det nu blir. Det får vi se. Så början, mitten och slutet finns nu. Det är bara att få till sammanhanget där mellan.
Sen kom jag på idag en intressant sak. Boken ska heta Valpolicellavår. För det passar med Zinfandelsommar. Och låter ju fint. Val, vår, policell. Gulligt och bra. Men hittills, det vill säga två tredjedelar in i boken, så finns det ingen som helst koppling till varken Valpolicella eller vår. Det får jag lösa nästa vecka. Kanske kan fundera på det medan jag bakar bröd... eller stickar...
Tanken är i alla fall att detta manuset SKA vara klart att skicka till förlag siste september. Och nu när jag skriver det här så känns det mycket mer sannolikt att det kommer att hända. Än om jag inte skriver ut det så här i verkligheten (= mamma, man och syster som läser, men ändå!) Och om det inte blir antaget, vilket ju jag får inse är den absolut största sannolikheten, så kommer jag ge ut den själv. Och då kommer den finnas att köpa före jul. Precis ett år efter Zinfandelsommar. Snabbt jobbat, faktiskt. Med tanke på hur mycket jag har översatt, läst, stickat, bakat och antal spelade padelmatcher så undrar jag hur det gick till.
Vi hörs på söndag, med ett nytt pratigt skriv om skrivande (och sånt som hör till)!
Inlägget innehåller annonslänkar
Förste september idag! Nu är jag faktiskt sugen på nya höstböcker. Kolla in omslagen ovan, de känns ju höstiga 🍁 Fyra romaner, som vanligt, när jag får välja...
Therese Bohman - Andromeda
Andromeda beskrivs så här av Norstedts:
"Förlagshuset ligger som ett fartyg förtöjt mitt i stan, en stor ljus byggnad som kröns av en takterrass. Fasaden är ett rutnät av trä och granit, i vinden vajar flaggor med ett snirkligt men bestämt R på. R som i Rydéns."
En ung kvinna kommer till förlaget som praktikant men blir kvar under många år och får ett allt större ansvar för författarna och förlagets utgivning. Allt under överinseende av Gunnar, den litteräre chefen som står bakom förlagets finaste utgivning, den som publiceras under namnet Andromeda.
Med åren växer deras arbetsrelation till något som de båda har svårt att definiera. Kanske handlar det om ömsesidigt förtroende? Eller handlar det i själva verket om något annat?
Therese Bohmans nya roman utspelas i Stockholm och vecklar ut sig till en berättelse om tradition och modernitet, förhoppningar och besvikelser, idealism och krass verklighet.
Jag har tidigare läst "Aftonland" och "Den andra kvinnan", av Therese Bohman. Båda välskrivna romaner, jag ser mycket fram emot denna nya.
Elizabeth Strout - Åh William!
Åh William! beskrivs så här av Forum:
Hyllade Elizabeth Strout är tillbaka med sin tredje roman om Lucy Barton i New York. Lucy har nyligen blivit änka och navigerar i den nya tillvaron som ensamstående mor till två vuxna döttrar. Efter många år isär hör hennes exman William plötsligt av sig och ber henne följa med på en resa för att gräva i en sedan länge dold familjehemlighet – en hemlighet med kraft att kullkasta allt de tror sig veta om varandra. En historia om rädsla och osäkerhet, om enkla nöjen och kärlekshandlingar och om de tysta krafter som binder människor samman, även när de har vuxit isär.
Har du inte läst böckerna om Lucy Barton så har du något att se fram emot. Om du som jag tycker om Joyce Carol Oates romaner tror jag du gillar dessa. Det är lite samma känsla. Familjerelationer, mamma-dotter och andra funderingar. En annan av Elizabeth Strouts romaner, Olive Kitteridge, finns även som serie på HBO, jag har inte sett den men blir sugen nu.
Claire Lombardo - En lyckligare tid
Bazar Förlag beskriver boken så här:
En lyckligare tid är en kritikerhyllad debut av ett litterärt stjärnskott, ett drabbande familjedrama som spänner över 40 år och handlar om livet, kärleken, familjeband och systerskap.
Marilyn och David Sorenson har varit oskiljaktiga sedan de förälskade sig i varandra på 1970-talet. Även om livet har utsatt dem för prövningar har deras kärlek alltid varit solen som allting annat kretsar kring. En kärlek så stark att deras barn ofta känt sig utestängda. Nu är det 2016 och deras fyra vuxna döttrar brottas alla med olika problem och tvivlar på att de någonsin kommer att få en relation som är lika stark som deras föräldrars. De kämpar med såriga relationer, alkohol, drömmen om det perfekta livet och hemligheter som hotar att hinna upp dem.
"En lyckligare tid" är författarens debutroman. Alltid spännande att läsa debuter!
Alex Schulman - Malma station
Bonniers förlag beskriver boken så här:
Alex Schulmans nya roman utspelar sig på ett tåg. Fem personer är på resa genom Sverige: ett gift par i kris, en ensamstående far och hans dotter, och en kvinna som söker svaret på en gåta som hennes mamma lämnat efter sig.
De reser alla mot Malma station och varken de eller läsaren vet hur deras öden hänger samman, eller anar att det som händer på slutdestinationen kommer att omdefiniera deras liv. Malma station är en drabbande berättelse om familjehemligheter och oförrätter som gått i arv genom generationer – och jakten på sanningen som kan förändra allt.
Du har väl inte missat att de allra flesta böcker finns som smakprov? Där brukar man kunna läsa de första tio till tjugo sidorna av boken, helt gratis. Åh William! finns som smakprov här. De övriga tre böckerna jag tipsat om finns inte ännu, men kommer säkert också på samma sida.
Ett annat sätt att upptäcka nya författare är att läsa noveller. I tidningen The New Yorker finns massor av fantastiska noveller av både kända och okända författare. I min webbshop HÄR kan du köpa begagnade ex av The New Yorker. Ange koden J3N4JM3SIPCJ i kassan så får du fri frakt (värde 29 kr)! (Gäller till och med 30 september).
OCH! På söndag börjar jag med ett nytt blogginlägg varje söndag. Utöver boktipsen på torsdagarna kommer jag varje söndag skriva om skrivande! Mitt eget, halleluja om jag vågar?!? Jo - det vågar jag. Många (snälla personer tack tack) frågar mig hur det går med uppföljaren på Zinfandelsommar (som du köper enklast genom att klicka HÄR tack tack) och det är inte alltid enkelt att svara på. Faktiskt. Men att skriva om det är mycket lättare. Så då tänker jag att jag börjar med det. Jippi! Idag passerade jag fyrtiotusen ord på nya boken. 40 000! Det är ju skitmånga ord. Zinfandelsommar har ca 65 000 har jag för mig. Så snart snart... och detta är andra omskrivningen... eller tredje, fjärde? jaja. Detta tänker jag skriva om på söndag.