Jag har läst Manhattan Beach av Jennifer Egan, Bonnier 2017. Tyckte väldigt mycket om den. Det är en riktigt bra berättad historia och handlar om Anna Kerrigan och hennes uppväxt i New York under tiden för andra världskriget. Anna vill vara till hjälp under kriget, men inte på något kontor utan hon drömmer om att bli dykare. Det passar sig såklart inte för en kvinna på den här tiden.
Jag läser alltid baksidestexten innan jag börjar läsa en bok. Alltid. När jag tänker efter tror jag inte att jag varit med om att baksidestexten avslöjat något om boken, men för denna tycker jag att den gör det. Om du blir sugen på att läsa boken är mitt tips att hoppa över baksidan.
Som lektör jobbar jag med Första Kapitel-analyser. Första kapitlet har stor betydelse för en bok. Och i Manhattan Beach är det riktigt bra gjort. Vi får träffa huvudkaraktären Anna Kerrigan som elvaåring när hon följer med sin pappa på ett affärsmöte hem till gangstern Dexter Styles. Allt med mötet är konstigt, hon är inte van att se sin pappa nervös. Anna möts av en helt annan värld än den hon är van vid. Styles dotter visar sin barnkammare, "ett rum endast avsett för lek", mycket konstigt för Anna, som bor i en liten lägenhet med sina föräldrar och handikappade syster. Hos Styles finns massor av leksaker, dockor, gunghäst och en elektrisk tågbana.
I första kapitlet lyckas författaren etablera huvudkaraktären, klasskillnaden mellan henne och familjen Styles, hon samlar kuponger från pappans cigarettpaket, men de räcker sällan till någon leksak, hon önskade att hon kunde köpa darttavlan, men tänk om pilarna träffade Lydia. Som läsare blir man nyfiken på vem Lydia är, och vad det konstiga mötet i det fina huset på Manhattan Beach ska ha för betydelse för berättelsen.
Språket är så himla fint. det känns som att varje mening är där av en anledning. Vilket den såklart är, men så här noggrant genomtänkt är det sällan man upplever. När Anna lär känna Nell, och de ska på bio: "det räckte med en enda blick på Nells gräddvita dekolletage i den oknäppta kappan för att hon skulle förstå att de inte skulle gå in." Så fint!
"Jag glömde nästan", sa hennes pappa. "Titta vad jag har här." Han tog upp en papperspåse ur överrocken och räckte den till Anna. Den var full av klarröda tomater; deras strama, jordiga lukt var den hon hade känt igen.
"Hur", sa hon förundrat, "på vintern?
"Mr Styles har en vän som odlar dem i ett litet hus av glas. Han visade det för mig. Vi kan väl överraska mamma?"
Jag går genom olika delar som är av betydelse i ett första kapitel: öppningen, berättarrösten, karaktärerna och första konflikten. Du får också en sammanfattning. Jag tittar däremot inte på saker som språkliga upprepningar, perspektiv, tempus, story, sådant som man kommer in på i ett fullt lektörsutlåtande. Jag bifogar också ditt första kapitel med mina kommentarer. Tanken med dessa är att de kan fungera förklarande och/eller kompletterande till analysen. Här kan också finnas frågor som jag ställt mig under läsningen.
Öppning
Finns det ett underliggande sug som får läsaren att undra hur ska det gå? Finns det frågor eller problem som läsaren vill få reda på svaren till?
Det är bra om det händer något som hugger tag i läsaren redan på de första sidorna. Det behöver inte vara genom en drastisk händelse, utan kan också vara en plantering om något som kommer hända senare. Det kan vara ett möte mellan två karaktärer där det egentligen inte händer så mycket, men läsaren förstår att här finns något som kommer att få betydelse för berättelsen.
Du kan också få tips om att testa nya vinklar. I ett utlåtande skrev jag till exempel "Testa och se om Hanna blir skjuten direkt i första meningen, istället för i mitten av kapitlet."
Som jag skrev i förra inlägget om första kapitel-analys så finns det flera olika sätt att skriva öppningen. Genom miljöbeskrivning, att förmedla en plats, en känsla, där du placerar din karaktär, en resa, något som väcker frågor. Genom en intressant dialog, som språkligt gestaltar de olika karaktärernas betydelse för din berättelse, kanske genom plantering av något som gör en nyfiken. Vem är Adrian, varför går han runt med en morakniv i fickan och varför har huvudpersonen bestämt träff med honom på Coop klockan sju på morgonen dagen därpå (till exempel)? Eller genom just själva karaktären, eller karaktärerna. I första kapitlet av romanen Manhattan Beach (Jennifer Egan, 2017), får vi träffa huvudkaraktären Anna Kerrigan som elvaåring när hon följer med sin pappa på ett affärsmöte hem till gangstern Dexter Styles. Allt med mötet är konstigt, hon är inte van att se sin pappa nervös. Hon möts av en helt annan värld än den hon är van vid. Styles dotter visar sin barnkammare, "ett rum endast avsett för lek", med massor av leksaker, dockor, gunghäst och en elektrisk tågbana.
I första kapitlet lyckas författaren etablera huvudkaraktären, klasskillnaden mellan henne och familjen Styles, hon samlar kuponger från pappans cigarettpaket, men de räcker sällan till någon leksak, hon önskade att hon kunde köpa darttavlan, men tänk om pilarna träffade Lydia, vem är Lydia undrar man som läsare, och så det konstiga mötet i det fina huset på Manhattan Beach. Läs vad jag tyckte om boken här.
Huvudkarakären
Etableras det en tydlig drivkraft hos huvudkaraktären? Läsaren behöver känna vad karaktärer vill eller önskar, att karaktären har ett mål. När jag nu skriver uppföljaren till Zinfandelsommar kommenterade min lektör att man inte riktigt fick känslan av att min huvudkaraktär Andrea ville något, eller läsaren inte riktigt förstod vilket som var hennes mål.
Jag fick tipset att klargöra hennes agenda, och bygga upp dramatiska konflikter utifrån den, och sedan lösa dessa konflikter med huvudkaraktärens mål som berättelsens mål. Kanske inte allt detta i första kapitlet, men tidigt klargöra hennes agenda.
Första delen om Första Kapitel-analys läser du här. Har du frågor får du jättegärna maila mig på pernilla@cpublishing.se. Stort lycka till med ditt skrivande!
(Innehåller annonslänkar)
Dessa två böcker skulle jag vilja springa iväg o köpa direkt. Sly av Sara Strömberg, och Matrix av Lauren Groff. En deckare och en historisk roman. En svensk författare och en amerikansk.
Vi börjar med Lauren Groff. En författare som jag helt missat. Bara det att hon vann Joyce Carol Oates Literary Prize 2022, J.C.O. som är en av mina favoritförfattare, gör ju att jag vill läsa denna. Boken som heter Matrix, beskrivs så här av förlaget (Bookmark):
Marie de France är utslängd från hovet för att hon är för ful för att giftas bort.
Året är 1158 och hennes förtvivlan är lika intensiv som det tunga regnet, som smutsen och den överväldigande stanken av ruttnande kött och själar. Men när valet står mellan att begravas levande eller att rädda ett kloster som rids av svält och sjukdomar ser hon ingen annan utväg än att kavla upp ärmarna. Med list, mod och passion leder hon sina nunnor till ett isolerat liv i lyx och lust, undan farorna av illasinnade män och köttsliga frestelser.
MATRIX är en svindlande språklig läsupplevelse som fångar medeltidens magiska miljö av överdåd och äckel med en inlevelse som kryper under huden. Med avstamp i verklighetens Marie de France ger romanen ett häpnadsväckande nytt perspektiv på kvinnor genom historien, och vår historia i stort.
Lauren Groffs stora genombrott kom med romanen Ödet och ursinnet, och den kom på svenska i augusti i år. Vill läsa den också! Matrix finns att köpa här och här.
Sara Strömberg vann Svenska Deckarakademins pris för bästa debut 2021 med boken Sly. Boken beskrivs så här av förlaget (Modernista):
Hösten river i Åre. Trots att turisterna ännu glittrar på lyxrestaurangerna har lokalbefolkningen börjat planera för jakten och mörkret...
Ovanpå en igenbommad tågstation bor den avdankade lokalredaktören Vera Bergström. Hon sover med en älgstudsare under sängen och brottas med såväl ständiga klimakterieblödningar som med livet som aldrig blev.
När en kvinna hittas mördad i skogarna på Åreskutans baksida tar hon motvilligt på sig uppdraget att skriva ett reportage om bybornas rädsla. Men längs vägen blir hon allt mer besatt av att ta reda på vem offret var, vem som mördat henne - och varför. Det dröjer inte länge förrän Vera själv är i fara.