Går det att skriva en bok på 90 dagar? Jag håller på att testa! Zinfandelsommar skrev jag på sådär 6-7 år så jag tänkte att fortsättningen INTE fick så mycket tid på sig. Ju mer tid man (= jag) har avsatt för saker desto mer tid tenderar det att ta. Så nej nej inte detta. 90 dagar. MEN då är själva kapitelplaneringen klar, alltså jag vet ungefär vad som ska hända i varje kapitel. Det ändras såklart lite efterhand, men en grovskiss i alla fall.
I september har jag bestämt att uppföljaren på Zinfandelsommar ska komma ut. Den ska heta Valpolicellavår! Innan jag kan hålla den i handen är det en hel del som ska göras, manuset ska skrivas, det ska redigeras, det ska redaktörsläsas, sen ska det redigeras igen, tillbaka till redaktör och gås genom igen, (kanske ännu fler gånger) korrekturläsas ett par gånger, inlagan ska sättas, inlagan ska korrekturläsas, omslag ska göras, skicka till tryckeri....... och lite till!
Jag räknade baklänges och för att skriva en bok på 90 dagar som ska komma från tryckeriet i september behöver mitt "råmanus", alltså den allra första skissen på boken vara klart den 1 april. Ett råmanus på en roman brukar (väldigt generellt) bestå av 80-90 000 ord. Jag vill ha 90 000 ord för jag vet att jag kommer stryka supermycket i första genomgången. Det innebar att jag behöver skriva 1 000 ord om dagen, sju dagar i veckan i 90 dagar. Eftersom jag vet att jag kanske någon dag inte kommer vilja/kunna/orka osv, så var jag smart, jag skriver 1100 ord om dagen. Och det får ta max 90 minuter.
Hittills funkar det! Idag passerade jag 33 000 ord! Denna boken skriver jag helt i kronologisk ordning, från början till slut. Zinfandelsommar var det total hallabaloo med, skrev någon dialog där, någon miljöbeskrivning hit och dit, lite på dåtiden och sen slutet osv. Det var helt koko. Kanske därför det tog sån tid... Men den blev ju klar i alla fall. Om du är nyfiken kan du ladda ner de första 25 sidorna gratis!
Som det ser ut just nu så börjar Valpolicellavår där Zinfandelsommar slutar... men mycket kan ändras under processen! Personer kan strykas, det kan komma till nya... Handlingen ändras faktiskt lite då och då... Hoppas du vill läsa!
Ett nytt boktips - Lucy av Jamaica Kincaid. Eller faktiskt läst om den, det var en sån bok som jag visste att jag hade läst och att jag tyckte om den. Men egentligen kunde jag inte säga varför jag tyckte om den. Så det var dags att läsa om. Och den är fortfarande lika bra.
Boken handlar om Lucy som kommer från en liten karibisk ö till New York för att jobba som aupair. Familjen har fyra små flickor, mamma och pappa, och verkar glada och lyckliga. Kontrasterna mellan en liten karibisk ö och New York är gigantiska. Lucy åker hiss för första gången och hon blir serverad mat direkt från kylskåpet. I hennes hus hemma fanns inget kylskåp. På morgonen skiner solen och hon klär på sig en solig klänning. Det var mitten av januari. Lucy kände inte till att solen kan skina utan att det blir varmt.
Hon kommer snart att tycka om familjen, och registrar allt som händer, och också det som inte händer, eller som syns. Hon jämför familjens mamma och pappa med sina egna föräldrar, hur olika rollerna är i de olika länderna, och hur svårt det är att vara så långt hemifrån att man inte ens kan förmå sig öppna breven från mamma när de kommer, samtidigt som hon vill frigöra sig från sitt förflutna.
Jamaica Kincaid har ett finurligt språk och hon låter sin Lucy vara smart, fundersam, filosofisk och upprorisk.
"Jamaica Kincaids författarskap kretsar mycket krig hennes eget liv - hemön Antigua, familjen och särskilt då modern. I flera böcker skildrar hon relationen mor-dotter, mot bakgrund av kvinnans situation i ett starkt mansdominerat samhälle." (Världslitteratur.se) Jag läser detta och blir direkt sugen på att läsa mer av Jamaica Kincaid. Får tag på boken "Min mors självbiografi", som har en introduktion av Kristina Sandberg. Där läser jag att Kincaid numera professor i afrikanskamerikansk litteratur på Harvard, att hon bor i USA sedan sena tonåren då hon jobbade som au pair. Kanske är "Lucy" en del av henne själv.
Tidigare boktips:
2021
2022
Idag, 15 februari är det Internationella barncancerdagen. Tack och lov har jag ingen personlig erfarenhet av detta hemska ämne 💛, men vi känner förmodligen alla någon som har.
1991-1992 jobbade jag som au-pair i Schweiz, jag tog hand om en liten gullispojke som då var lite över två. Jag har behållit kontakten med familjen och de fick två pojkar till när jag flyttat. En av pojkarna drabbades av en njurtumör, nefroblastom, när han var sex. Hans mamma, Flavia, min aupairmamma, engagerade sig i ARFEC, en förening för familjer med barn som drabbats av cancer. Där lärde hon känna en kvinna vars dotter också drabbats av cancer. Hon heter Muriel Scibilia och på bilden ovan träffade jag henne i Nyon, Schweiz. Muriel är journalist och har bland annat jobbat som chef för en kommunikationsavdelning på FN. Hon skriver också böcker. Bland annat har hon skrivit boken "Côté nuit, côté soleil - des jeunes racontent leur traversée du cancer". På något sätt visste jag att jag ville och skulle översätta och ge ut den på svenska. Den svenska titeln är "Mörker och ljus- Berättelser av unga som genomlevt cancer". All cred för översättning åt Helén Enqvist. Barnen och ungdomarna har berättat om sina upplevelser för Muriel som skrivit ner - en mörka sidan, och den ljusa.
Boken kom ut i september 2017, (precis i tid för att skickas direkt från tryck till Bokmässan i Göteborg kvällen före öppning) passande nog för september är Barncancermånad 💛. Varje år i september, och på Internationella barncancerdagen lyfter jag fram boken. Om du inte redan köpt den så gör det nu - 25 kronor för varje såld bok går direkt till Barncancerfonden.