Inlägget innehåller annonslänkar
I måndags 14 mars släpptes en ny roman på svenska av Joyce Carol Oates med titeln: Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna. Boken är på 862 sidor.
J.C.O. som idag är 84 år, gav ut sin första roman 1963 och sen dess har hon publicerat 58 (!!!) (romaner enligt Wikipedia), en jäkla massa novellsamlingar, en bok om boxning, historisk roman om Marilyn Monroe ("Blonde") som nominerades till både National Book Award och Pulitzerpriset, skrivit noveller för The New Yorker, grundat den litterära tidskriften The Ontario Review, samtidigt med detta undervisade hon på Princeton. Ja och för att liksom inte slöa till så har hon också gett ut flera romaner under två olika pseudonymer, Rosamond Smith och Lauren Kelly. Dessa är mer psykologiska thrillers, men man känner definitivt igen J.C.O-stilen att skriva.
Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna.
Så här beskriver Akademibokhandeln den nya boken: Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna:
"Whitey McClaren är före detta borgmästare och en respekterad man i samhället där han bor. När han en dag stannar bilen för att hindra två poliser som brutalt misshandlar en man, slutar det med att han själv blir angripen. Den korta tid som återstår av hans liv tillbringar han på sjukhus, omgiven av sin hustru Jessalyn och de fem vuxna barnen.
I Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna. berättar Joyce Carol Oates historien om hur en familj prövas i svallvågorna av en tragedi, hur banden mellan familjemedlemmarna påverkas och hur var och en reagerar på sitt eget vis - mer eller mindre oväntat. Det här är en storslagen roman av en av vår tids största författare: en levande, inträngande och naken skildring av ras- och klassfrågor i dagens USA, om psykologiskt trauma, sorg, och att till slut gå vidare och bli hel igen."
Ã…terkommande teman
J.C.O. skriver ofta om ras- och klassfrågor, psykologisk trauma och sorg. Hon skriver så att det känns. Mina favoriter är några av de äldre böckerna, "Fallen", om Niagarafallen som är skriven så att man ÄR på plats och hör och ser platsen.
"Dödgrävarens dotter", som handlar om en tysk-judisk familj som kommer till USA på 30-talet. Pappan får jobb som kyrkogårdsvaktmästare och dödgrävare, och familjen hånas och förföljs. Det slutar i en tragedi. Boken bygger delvis på Joyce Carol Oates farmors liv. Det var farmorn som gav JCO hennes första skrivmaskin, och som gav henne Alice i Underlandet - vilken hon säger är den bästa bok hon nånsin läst.
"Älskad, saknad", som inte är en så övergripande samhällsroman, utan mer en familjeskildring, om relationen mellan mamma och dotter. Om stämningar, feminism, den är personlig och sägs vara en hyllning till J.C.Os egen mamma som gick bort bara tre år innan "Älskad, saknad" gavs ut.
De nyare romanerna tycker jag ofta numera känns som om de borde gått genom några redigeringsrundor till. Jag kan tänka mig att denna senaste på över 800 sidor, kanske inte skulle mått dåligt av att kortas ner några hundra sidor. Men jag kommer ju ändå läsa den. Såklart.
Jag har träffat J.C.O. Eller träffat är kanske lite överdrivet, men i alla fall hälsat på, och fått en bok signerad. Det var på Louisiana litteraturfestival i augusti 2014 där hon pratade om sin senaste bok, Karthago. Alla svenska ex var slut så jag köpte en på danska för att få den signerad. Just den har jag däremot inte läst (på svenska däremot ja). Jaja. Det var mäktigt att träffa denna stora lilla (kort och smal) författarinna.
Dokumentärfilm
I september 2021 kom en dokumentärfilm (av Stig Björkman): "Joyce Carol Oates: A body in the service of mind". Rekommenderar verkligen.
Fler boknyheter i mars
Bland annat så har Augustin Erba och Silvia Avallone släppt nya böcker. Ser jag fram emot att lägga på läshögen! Läs mer om dem här!
PS: vill du få ett mail med boktips varje torsdag? Då ska du skriva upp dig HÄR! Dessutom får du de första 3 kapitlen av min feelgoodroman Zinfandelsommar GRATIS.
Jag har läst The Lincoln Highway av Amor Towles... och ville skriva om den. Men hur skriver man om en sån bok? Den är helt magisk. Någon beskrev den som en saga och jag försökte tänka ut, hur då? Som en saga, hur menar man då? Nu när jag läst den skulle jag vilja dra det ännu längre. The Lincoln Highway är inte som en saga, den är en saga. Blurben på framsidan, av Tana French (New York Times bestseller deckarförfattare) säger "An absolute beauty of a book. As soon as I finished it, I wanted to read it again." Ja! Precis så är det. Så fort jag läste ut den tänkte jag att jag ville börja om från början och läsa den igen.
Handlingen
men vad handlar den om, undrar du kanske. ja, det är en bra fråga. Så här lyder baksidestexten:
I juni 1954 körs artonårige Emmett Watson hem till Nebraska av fångvaktaren på arbetslägret där han precis avtjänat femton månader för ofrivilligt dråp. Hans mor är sedan länge ute ur bilden, hans far har nyligen gått bort, och familjegården är utmätt av banken. Emmetts plan är att ta med sin åttaårige lillebror, Billly, till Kalifornien för att börja om på nytt. Väl framme i Nebraska upptäcker Emmett att två av hans vänner från lägret har gömt sig i bagageutrymmet på fångvaktarens bil. Tillsammans har de gjort upp en helt annan plan för Emmetts framtid, en som kommer att ta dem på en ödesdiger resa i motsatt riktning: till New York City.
Karaktärer
I den engelska baksidestexten är första meningen lite annorlunda: In June 1954, eighteen-year-old Emmet Watson is driven home to Nebraska by the warden of the juvenile work farm he has just served fifteen months for the only mistake he's ever made. Slutet är viktigt, "for the only mistake he's ever made", det ger en bra bild över vem Emmet Watson är, vad han står för och hur han behandlar sina vänner genom boken. han är snäll, omtänksam, moralisk och ordentlig.
Det är riktigt intressant hur författaren har valt att skriva ur de olika personernas perspektiv. Alla kapitel är skrivna ur huvudkaraktärernas, och även några av bikaraktärerernas perspektiv. Det är Emmet, hans bror Billy, Duchess (den ene av rymlingarna och fångkompisarna från bagagutrymmet), Woolly (den andra rymlingen), Ulysses (man som räddar Billy från elak pastor), Sally (tjej som bor granne med familjegården). Allas perspektiv skrivs ur tredje person, förutom Duchess - som skrivs i första person, "jag"-form. Det ger en känsla av att man kommer närmre honom, än Emmet och Billy, som man tänker sig som egentliga huvudpersoner, och som man först förväntar sig att handlingen ska fokusera på. Det är såklart smart uträknat, och har ett syfte (som du märker när du läser).
Åttaårige lillebror Billy bär med sig en bok som får stor betydelse. Det är en bok med berättelser över historiska hjältar och antihjältar, Caesar, Lincoln, Kung Arthur, da Vinci, Napoleon, Ulysses osv. Boken blir som en saga i sagan på ett sätt. Snyggt gjort.
Jag var tvungen att kolla upp vad Lincoln Highway var. Tänker att det kanske är fler än jag som inte vet, så det var alltså en landsväg i USA som gick från San Fransisco till New York. Den passerade just precis Nebraska, där Billy och Emmets familjegård ligger. På Wikipedia står det att restiden mellan städerna på den tiden uppskattades till mellan 20 och 30 dagar, med en medelhastighet på ca 29 km i timmen. Tänk så mycket man hann se!
Författaren Amor Towles har tidigare gett ut En gentleman i Moskva (2016), som väl har blivit lite en modern klassiker - som jag fortfarande inte har läst, men kanske ska göra nu? Sammanfattning - läs The Lincoln Highway!
Vill du har fler boktips på nya böcker så finns här fem böcker som släpps nu i mars. Och kanske om du har tur finns några braiga kvar på bokrean, här är mina 10 tips på bokrean i så fall!
Nästa vecka släpps Joyce Carol Oates nya roman, "Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna.", så nästa torsdagsinlägg handlar om Joyce Carol Oates!
Här kommer 5 boktips på helt nya böcker som kommer nu i mars! Och hur gött känns det inte att säga "nu i mars"? Det måste ju ändå betyda att det inte är vinter längre. Japp.
Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist, är första boktipset.
"I Bröd och mjölk skriver Karolina Ramqvist om en ensam flickas uppväxt fylld av doft, färg och smak. Det handlar om maten som lockar och skrämmer. Hon minns mandarinerna, det rostade brödet, hur ett av de första orden var Schwarzwaldtårta. Att en tallrik färdiggräddade pannkakor på diskbänken betydde att hon skulle vara ensam hemma. Hon minns sin mammas doft, sin mormors risgrynspudding och första gången hos pappan, hur han lagade en perfekt middag till henne.
Vem var hon? Hur blev hon? Hon spårar sin uppväxt i minnena av människorna, och maten, den som kan fylla hela hennes sinne och samtidigt hotar att förtära henne. I centrum står matsalsbordet som gått i arv, ett bord tänkt för stora middagar, som hon oftast suttit vid ensam. Hon har tagit med sig det till ettan där hon ska bo, varannan vecka med sin lilla dotter.
Allt hon vill är att överkomma besattheten vid mat - och laga en risgrynspudding som dottern ska vilja smaka."
Så beskrivs boken på Adlibris. Känns mysig. Tycker om titeln, det låter hemvant (finns ordet ens?), även om jag inte dricker mjölk och aldrig har gjort. Men ändå. Tidigare har jag bara läst "Flickvännen" (superb) "Det är natten - författaren och den som skriver", av Karolina Ramqvist. Den senare är en berättelse om att skriva, det egna rummet och att förhålla sig till allt som är utanför det egna rummet. Mycket tänkvärd, kanske inte bara för den som skriver.
Nästa boktips är "En vänskap" av Silvia Avallone. När jag läste hennes första roman, "Stål", tänkte jag att den litegrann påminde om Ferrantes Neapelkvartett. Men i så fall är det tvärtom, för Stål kom ut redan 2010 i Italien, och Min fantastiska väninna kom 2011. Stål är i alla fall lite råare, och utspelar sig i en toskansk kuststad.
Denna nya, som släpps nu i mars, "En vänskap", beskrivs så här på Adlibris: "Om någon hade bett Elisa tala om exakt när hennes och Beas vänskap började skulle hon inte ha kunnat svara. Var det den där kvällen när Beatrice dök upp på stranden - plötsligt, som en stjärna som föll ner från himlen? Eller var det senare, när de stal ett par jeans i en exklusiv butik och flydde på sina moppar? Slutet är hon däremot säker på, trots att det har gått tretton år gör det fortfarande ont.
Numera tror alla att de känner hennes bästa vän, Beatrice, som har följare över hela världen. De vet vad hon har på sig, vad hon äter och vart hon åker på semester. De beundrar henne, avundas henne, hatar henne, dyrkar henne. Men ingen anar den hemlighet som döljer sig bakom leendet som alltid är exakt likadant, ingen kan föreställa sig hur det var när "la Rossetti" bara var Bea.
Elisa är en skygg kvinna, fortfarande bara drygt trettio men kanske lite gammaldags. Hon tycker varken om att visa upp sitt liv eller sociala medier. Men nu vill hon berätta historien om deras vänskap."
Tredje boken jag vill läsa i mars är "Draken" av Laetitia Colombani": beskrivs så här på Adlibris: "De möts på en strand i Indien. Léna som har rest från Frankrike för att fly sina sorger och den föräldralösa flickan Lalita som har slutat prata.
När Léna en dag dras i väg av en havsström springer Lalita efter hjälp. Lénas liv räddas och ett ovanligt band uppstår mellan kvinnan och flickan på stranden.
Léna upptäcker att flickan inte går i skolan utan arbetar på en restaurang och hon bestämmer sig för att ge Lalita och de andra barnen i byn en skola att gå till.
Här börjar ett äventyr fullt av hopp, kärlek och drömmen om ett bättre liv."
Tidigare har jag läst "Flätan" av samma författare. Den handlar om tre kvinnor på tre olika kontinenter, vars liv flätas samman.
Boktips 4: "Den unge Walters lidanden" av Augustin Erba. Augustin Erba är lite av en favoritförfattare, eller ja, jag tyckte mycket om de två böcker han tidigare skrivit, "Snöstorm" och "Blodsbunden". Super! Har du inte läst dem så gör det.
Med denna nya tänker man ju på Den unge Werthers lidanden av Goethe. Blir spännande att se om deras lidanden möts på något sätt.
Beskrivning av Erbas bok så här på Adlibris: "Walter lever ett nervöst liv som chef för ett litet bankkontor när han oväntat blir befordrad. Huvudkontoret är över inte bara hans ambitionsnivå utan också hans kompetensnivå.
Walter har redan fullt upp med sin frånvarande sambo och de symtom han ser som tecken på en nära förestående död. Men hur sjuk är han egentligen? Och hur ska det gå när hans första uppdrag är att åstadkomma ett öppet kontorslandskap?"
Tycker de fick in riktigt mycket känsla på bara de fem meningarna?! Det säger ju en hel del till exempel, "ett nervöst liv" - HU! Låter inte mysigt. "frånvarande sambo" och sjukdomssymptom låter ju inte heller superkul. Och kombinationen av nervöst liv och öppet kontorslandskap gör mig helt stirrig redan innan jag börjar läsa.
Joyce Carol Oates är en av mina absoluta favoriter. Nu i mars kommer ytterligare en roman på svenska, "Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna." Hon har ju skrivit hur många böcker som helst, dessutom flera stycken under inte bara en, utan två pseudonymer (Rosamund Smith och Lauren Kelly). Så här beskrivs boken på Adlibris:
"John Earle McLaren är före detta borgmästare och en respekterad man i staden där han bor. När han en dag stannar bilen för att stoppa två poliser som brutalt misshandlar en man, slutar det med att han själv blir angripen. Den korta tid som återstår av hans liv tillbringar han på sjukhuset, där hans hustru och de vuxna barnen samlas vid hans sida.
I Natten. Sömnen. Döden och Stjärnorna. berättar Joyce Carol Oates om en familj som drabbas av en tragedi, och där vart och ett av barnen reagerar på olika sätt. Det är en levande, inträngande och naken skildring av ras- och klassfrågor i dagens USA, om psykologiskt trauma, sorg och att med tiden bli hel igen. En storslagen roman i klass med hyllade Det var vi som var Mulvaneys. Joyce Carol Oates senaste stora roman Mitt liv som råtta blev en storsäljare i Sverige samt nominerad till Årets Bok."
Läs mer om Joyce Carol Oates och hennes böcker här!
Vill du fortsätta få nya boktips första torsdagen varje månad? Anmäl dig här! Nu får du dessutom helt gratis en PDF med de tjugofem första sidorna i min nya roman, Zinfandelsommar. Här är några ord av de som läst den:
Om Zinfandelsommar:
"Får lite ont i magen (i det här sammanhanget är det alltså något positivt)"
"En bok som tar fram alla känslor"
"Skickligt hur du lyckats ta detta ledsamma allvarliga ämne och ändå lyckas få mig att skratta."
"Jag tyckte jättemycket om den, längesen en bok fick mig att känna så många olika känslor, både fina och jättejobbiga. Ser väldigt mycket fram mot uppföljaren."
Tidigare boktips:
2022
2021