Hanya Yanagihara har släppt en ny roman. Mot paradiset, av Hanna Yanagihara. Författaren som skrev "Ett litet liv", som jag tyckte var helt fantastisk. Även denna är ett finfint boktips.
Än så länge har jag inte läst mer än ca 200 sidor, vilket är ungefär en fjärdedel av denna tjocka roman. Än så länge tycker jag mycket om den. Men kan inte säga mer innan jag läst ut.
Så här beskrivs boken på Adlibris:
Det är 1893 och New York är en del av de Fria staterna, där man ska kunna älska vem
man vill. Men när en skör ättling till en framstående familj dras till en charmig, obemedlad musiker – då möter han motstånd. På Manhattan 1993, mitt under aidsepidemin, lever en ung hawaiiansk man med sin äldre, rikare partner och tvingas dölja sitt barndomstrauma.
Och 2093, i en totalitär värld som plågas av sjukdomar, försöker en berömd forskares barnbarn lösa gåtan med sin makes försvinnanden. Tre århundraden, tre fin-de-siècleberättelser om det amerikanska experimentet; Mot Paradiset är en mästerligt orkestrerad roman om vårt behov av att skydda dem vi älskar och smärtan som uppstår när vi inte kan.
Återkommer med recension när jag läst ut.
Det kan dröja lite eftersom jag är i slutfasen av att förbereda mitt eget manus för att skickas till lektör. IMORGON. Och jag är inte alls där jag tänkt att jag skulle vara. Har skrivit 133 sidor och mycket återstår att få koll på. Men jag behöver verkligen en avstämning! Manuset heter just nu Valpolicellavår och är en fortsättning på Zinfandelsommar. Som går att köpa här!
Jag har precis läst ut Knausgårds bok Morgonstjärnan (Norstedts, 2020). En tjock pocket, 666 sidor, och liten text. Precis min stil, älskar tjocka böcker och liten text. Ja, sen får ju boken gärna vara bra också. Och det var den här.
Den är ganska annorlunda jämfört med till exempel Min kamp-serien, men också väldigt lik. samma fantastiska karaktärsbygge, samma vardagliga liv beskrivs, äktenskap i problem, nordisk miljöbeskrivning, och nästan inga tidsmarkörer. Berätttelsen skulle kunna utspela sig i princip när som helst.
Men i Morgonstjärnan händer märkliga saker, djur som beter sig som de inte brukar, människor börjar ifrågasätta Sin livssituation, det finns en oro att något hemskt är på väg att hända, och en dag syns en jättestjärna på himlen. Der blir lite magisk realism, jag tycker det påminner om Haruki Murakami.
Greppet att skildra nio personers liv i olika berättelser, i jag-perspektiv, är också precis som i Murakamis bok First person singular.
Karaktärerna kommer otroligt nära när jag läser Knausgård, deras ensamhet, funderingar om liv och om döden framför allt, kärlek och ifrågasättande om det vi inte förstår. Alla personerna har den här oron, att det händer något som de inte vet vad det är och de frågar sig om det beror på den nya stjärnan.
Nu när jag läst ut den vill jag börja om direkt. En mycket bra bok helt enkelt. Fast enkelt kan det inte ha varit att skriva den. I en intervju med Knausgård i Babel berättar han att han medan han skrev inte på något ställe visste mer än läsaren. Va? Jag fick lyssna flera gånger, men det var så han sa. Att han skrev rent intuitivt och gestaltade fram karaktärerna efterhand.
Han berättar också att hans brev hela boken under lockdown, när alla levde sitt eget liv i sin egen bubbla, men att vi alla hade något stort, hotfullt och overkligt där utanför som var gemensamt för alla. Precis som i boken med Morgonstjärnan.
I en artikel i tidningen Vi Läser för några år sen, när Knausgård just skickat manuset för Morgonstjärnan till förlaget, frågar intervjuaren honom om han kan säga något om den nya boken. Han svarar
såhär:
»Det är en roman med många berättarröster. Den är väldigt annorlunda jämfört med Min kamp, ren fiktion, alltså så mycket fiktion som en roman kan bli, tror jag. Men det kan gott hända att den är för dålig för att ges ut.«
Nejdu, bäste Karl Ove, det var den slett icke.
3 helt nya boktips på böcker i maj
Varje månad håller jag koll på boknyheter och här är mina boktips just nu:
Först ska jag läsa den här mysigt tjocka, Mot Paradiset av Hanya Yanagihara, författaren till fantastiska Ett litet liv, som kom på svenska 2015.
Mot Paradiset beskrivs så här: Det är 1893 och New York är en del av de Fria staterna, där man ska kunna älska vem man vill. Men när en skör ättling till en framstående familj dras till en charmig, obemedlad musiker – då möter han motstånd. På Manhattan 1993, mitt under aidsepidemin, lever en ung hawaiiansk man med sin äldre, rikare partner och tvingas dölja sitt barndomstrauma.
Och 2093, i en totalitär värld som plågas av sjukdomar, försöker en berömd forskares barnbarn lösa gåtan med sin makes försvinnanden. Tre århundraden, tre fin-de-siècleberättelser om det amerikanska experimentet; Mot Paradiset är en mästerligt orkestrerad roman om vårt behov av att skydda dem vi älskar och smärtan som uppstår när vi inte kan.
Sedan ser jag fram emot Colm ToÃbÃn - Mästaren. Mästaren är en roman om författaren Henry James, som beskrivs sÃ¥ här:
Året är 1895 och Henry James nya pjäs gör dunderfiasko i London samtidigt som Oscar Wildes senaste går för fulla hus på teatern bredvid. James bestämmer sig omedelbart för att fly staden och slicka såren. I sin självvalda exil börjar han att minnas tillbaka på sitt liv: systerns tragiska död som länge plågade honom, hur han höll sig undan det amerikanska inbördeskriget, de hemska minnena av sårade och döda soldater, uppväxten i New England och brodern som i familjen alltid hölls före honom intellektuellt och socialt.
Men ett stort glädjeämne för honom var den mycket märkliga och hemliga vänskapen med författaren Constance Fenimore Woolson, hur de brevväxlade, hyrde våningarna intill varandra i Venedig och bokade in sig på samma pensionat i England. Så nås han plötsligt av ett telegram som berättar att Constance helt oväntat har tagit sitt liv genom att slänga sig ut från sitt lägenhetsfönster i Venedig.
Henry James kom att under sitt liv kallas för "Mästaren". Skälet var hans skarpa blick för mänskliga relationer, vilket även kännetecknar hans böcker. Colm TóibÃn fÃ¥ngar i sin roman - som redan kort efter sin första publicering utropades till klassiker - en man som privat plÃ¥gades av sin ensamhet samtidigt som han i sin sociala verksamhet kunde njuta av litterära framgÃ¥ngar och gärna frotterade sig med alla dÃ¥tidens stora författare.
Nästa bok på min lista är Göra mig förtjänt av Alice Dadgostar. Boken beskrivs så här:
Darya är tjugonio och har precis fått fast vikariat på Höjdens förskola. Det är frukost och samling, blöjbyten, trasiga tvättmaskiner och förkylningar. Och så är det vårdnadshavarna. De vars ögonbryn skrynklar ihop sig till en besvärad min över att ännu en främling ansvarar för deras barn idag, de vars ansikten strålar av förakt. Mellan passen ligger Darya sömnlös.
Göra mig förtjänt är en roman om sönderarbetade kollegor och stressade chefer, om en längtan efter att hitta sin plats – och om tiden, den som bara tycks rinna mellan fingrarna.
Fler boktips:
2022
2021